Angelica Fransson

Snacka om dålig stil av mej, glömma bort att uppdatera på detta vis.
Ni får ursäkta, men jag har varit så fruktansvärt upptagen idag.
Det får ni helt enkelt godta.
Kungligheter som jag har ju faktiskt annat att göra också.

Var som sagt hos skräddaren, det gick bra.
Hon ringde nyss och klänningen är klar för hämtning.

Amber har varit på Adelövs marknad med sin pappa idag.
Medan jag var hos skräddaren och Cicci på föreläsning.
Vi har dessutom gjort smörgåstårta.

Nu är Amber på marknaden igen, fast med Cicci och Crille.
Jag har passat på att sola och ta en joggingrunda.
Känner mej lagom dåsig i benen nu.



Ni minns väl inlägget häromdagen om att bygga ut strandpromenaden!?
Ni ser ju själva.
Inte nog med att den är för kort, den är inte tillräckligt bred heller.

Nu blir det kaffe och vila fötterna.
Dessutom fundera ut nästa inlägg som säkert kommer inom kort.
HAr ju lite att ta igen.

Jag bloggar naken igen.
Känns som det var ett tag sen nu.
Hur bekvämt är det inte att blogga och samtidigt kunna pilla navbelludd och tåbös!?
Det är det ultimata!

Jag ska nog ta och gå och lägga mej nu.
Dreglet jag utsöndrade på kudden inatt, borde torkat vid det här laget.
Dags att märka nytt revir med andra ord.

Nja, men jag måste ju upp tidigt imorgon igen.
Ska ju till skräddaren och kolla klänningen inför bröllopet.

Så godnatt på er.

Bye bye then

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kan det vara så att jag har svar på tal.
Google ger tyvärr inga vidare bra svar på denna fråga.
Så jag får väl göra ett försök till att vara lite filosofisk och poetisk själv.

Hur kan man hitta något syfte, och tillfredställelse i livet?
Vill man ha potentialen att uträtta något som är värdefullt och som varar?
Många människor har aldrig stannat upp och funderat över vad meningen med livet är.
De ser tillbaka på åren som gått och undrar varför deras relationer har gått sönder och varför de känner sej så tomma, även om de presterat vad de har önskat.

En känd baseballspelare fick frågan om vad han önskade att någon sagt till honom när han började spela baseball.
"Jag önskar att någon berättat för mej att när man når toppen så finns det ingenting där"
Efter att ha strävat i flera år för att uppnå målet för att bara finns tomhet, kan den strävan och tiden man lagt ner kännas, typ bortkastad.

I samhället strävar människor efter meningar, i egentligen allt de gör.
Man ser det i: affärsframgångar, förmögenhet, bra relationer, sex, underhållning, göra gott för andra osv..
Människor har som uppnått sina mål i form av förmögenhet, relationer och njutning, har sagt att där fortfarande finns en röst djupt inom dom - en känsla av ensamhet och tomhet.
För även deras strävan efter sina mål, visade sej vara - inget alls.

Denna frågan är egentligen ganska svår, och frågan är om det finns något riktigt svar.
Men det kanske är att få barn?
Jo, det kan ju säkert stämma till viss del, utan barn så finns det ju ingen människa kvar i framtiden.
Men eftersom det finns personer som inte kan få barn så kan det ju knappast vara det riktiga svaret.

Meningen med livet kanske är det som skolan försöker förberefda oss inför.
Arbeta.
Att gå upp och börja jobba klockan7, 5 dagar i veckan.
För att en gång i månaden få ett brev på posten som säger hur mycke ditt svett var värt.
En suck över att du inte tycker att det var värt tillräckligt.
Jobba tills man är 65år för att sedan gå i pension och knappt ha råd med hemtjänst, trots att man jobbat i 40år och betalat onödigt mycke skatt.
Tvivlar starkt på det svaret.

Jag tror egentligen att svaret är ganska självklart.
Meningen bör och kan vara att man ska hitta sej själv.
Finna sin roll i samhället.
Inse vad det är man vill göra.
Vad man tjänar för syfte.

Jag som filosoferar så mycke, har detta till trots inte funnit mitt rätta jag.
Ibland gör jag det, men sen ändras jag.
Kan man hitta sej själv?
Men förändras ju med åren och då också meningen med livet.
Meningen med livet är alltså ett kretslopp, som startar den dagen du föds, för att sedan bli komplett den dagen du dör.
Vägen dit är lång och mer än oftast krokig.
Stigarna kan vara breda för att sedan smalna av.
Man går vilse på vägen, och inte en kompass kan leda dej rätt.

I letandet efter sej själv så hittar man en pusselbit.
Man får den på rätt plats.
Men helt plötsligt så fattas en annan.
Det finns hela tiden någon som river runt dina pusselbitar som du så fint sorterat ut.

Dagen man vet exakt vem man är, det är då allt klaffar.
Den dagen det inte finns ett frågetecken kring nånting.
Frågan är hur många som någonsin kommer dit!?

Nu kommer lite filosofi.
Vad är egentligen meningen med livet?

Fundera ni på den en stund, så googlar jag.

Här kommer alltså ytterligare ett inlägg om hysterin kring den senaste epidemin.
Amber fick med sej en lapp hem från sin dagmamma idag om just detta.

På denna lapp står det att Sverige har köpt in 18miljoner vaccin som väntas komma i slutet på september.
Knappt en månad med andra ord.
Varför försvinner inte hysterin då?
En månad är ju ingen tid.

Det som dock inte står är om det kommer kosta, vad det kostar osv.
Antar att det kommer vara fritt för abrn och personer under 18år precis som vanlig sjukvård.
Jag har frikort, får jag gratis då?

Jag borde ju dessutom tillhöra ett av undantagsfallen.
Jag har ju taskigt immunförsvar på grund av min ständiga sjukdom.

Jag ahr frågat mej många gånger vad jag ska göra om jag får det.
Står ju dessutom näst intill mitt i det eftersom Amber börjat hos dagmamma och det är till stor del där som smittan sprids.

En annan sak det står på pappret de fick är att,
första vågen av smittan kommer nu under hösten.
Andra och tredje vågen väntas i början och så långt in som i mitten av nästa år.
Då kan viruset dessutom blivit aggressivt och på vissa sätt ha blivit resistent mot vaccinet.

Såna här epidemier verkar vara en sak som vi aldrig kommer kunna smita från.
Virusen kommer ständigt "uppgradera" sej för att kunna angripa oss.
Precis som så många halsvirus som blivit resistenta mot vanligt penicilin.
Kommer man någonsin kunna bli kvitt sånt här?

Hysterin börjar faktiskt oroa mej, jag erkänner.
I början tänkte man väl att det var som vilket påhitt som helst.
Vi skulle ju dö av fågelinfluensan till exempel.
Eller kommer ni ihåg hela hysterin om sars!?
Nån typ av mjältbrand var det väl om jag inte minns fel.
Åkte man till a6 under sars perioden så gick folk omkring med munskydd för att skydda sej.
Men eftersom detta aldrig kom, så har man ju gått och tänkt även med svininfluensan att det bara är snack.
Det kommer aldrig drabba mej.
Sånt kommer inte till Sverige.

Men nu är det här.
Väl medveten om att jag ligger i riskzonen.
Jag tillhör en av dom som skulle bli svårt sjuk.
Smittan kommer tydligen spridas som en farsot, så det är egentligen bara en tidsfråga.
Slutet på september var det ja.

Kom ihåg, står det en gris utanför dörren och vill in.
Öppna inte!

Är detta vad framtiden har att erbjuda?

Nu har jag städat!
Ifall ni är intresserade.
SÅ nu blir det till att hämta Amber och gå hem och ta varsin powernap.

Sen är vi fit for fight för resten av dagen.
Vad den nu erbjuder.
Det får vi se.

Tålamod är en fiskares bästa vän.
Glöm inte det

Efter att ha lämnat Amber så mötte jag upp Cita för att ta en morgonpromenad.
Vilken promenad det blev.
Upp för trapporna till berget, över grännalogen och ner vid statoil och hem.
Nära 1.5 halv timme tog det och säkerligen en mil.
Ni kanske förstår hur gott det var med frukost nu då.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och städa.
Det var ju tydligen bullkalas här igår.
Kan lova att det syns på golvet.
Vart man än trampar så tro fan att det ligger pärlsocker där.

Nu ska jag faktiskt ta och dissa er för idag.
Måste komma i säng vettigt för en gångs skull.

Förstår inte vitsen med vissa saker.
Men på grund av bristande motivation just nu, så tar vi upp det imorgon istället.
Om det nu känns lika meningslöst imorgon vill säga.
Det är inte säkert.

På tal om annat.
Jag gillar inte när folk kommenterar anonymt.
Vem du nu än är...
Och jo, känslor på fyllan kan vara väldigt överdrivna.
Ärlig är man väl alltid.
Men man spelar lätt över.

För i annat fall så är jag kär just nu fast jag har förträngt det.
Det låter inte likt mej.

Nu har jag precis kommit hem efter en jättelång promenad i skogen med Cicci.
Det var fruktansvärt skönt!

Vi kom in på diskussionen om hur man ska bli årets grännabo.
Vi kom på det.
Nu ska jag bara sätta min plan i verket.

Ett tag så var jag ju ute och sprang varje morgon på strandpromenaden.
Dock 3-4 år sen men det spelar ingen roll.
Detta är en bra vana, som jag har för avsikt att börja med igen.

Då sa Cicci den finfina idén att vi ska skicka in som förslag att de ska bygga ut strandpromenaden enda till Röttle.
Det hade jag tyckt var finemang.
Eftersom de misslyckades med badlagunen, som sakta men säkert faller samman.
Bygger de ut strandpromenaden så funkar det som kompensation och samtliga grännabor förlåter deras misstag.
Jag hade gjort det utan att blinka.

Mitt argument för att de ska göra detta är att jag är sjuk.
Jag behöver ju motion för att komma igång igen.
Vad är bättre än en promenad vid vattnet, höra vågorna svalla tidigt på  morgonen.
Detta är terapi för mej, och för min kropp.
MEn som det är nu så är strandpromenaden alldeles för kort, och jag är inte nöjd.
Bygg ut nu!!!

Då kunde vi införa strandpromenadens dag en gång om året.
Självklart på sommaren.
Det skulle innebära att det fanns tivoli och marknadsstånd nere på åkern vid von dûbens.
Denna dag skulle självklart vara en röd dag och alltid infalla 1juli oavsett veckodag.
Detta kanske just för att man ska kunna få en extra ledig dag.

Är det inte en bra idé?
Jag hade gett dom tummen upp om jag fick bestämma.

Då kommer vi alltså till nästa punkt i vår plan att förbättra Gränna.
Jag tycker man skulle utse Gränna till en egen kommun, det skulle locka så mycke mer turister.
Sen om de utser mej till kommunalråd, så blir det ju självklart ännu bättre!



Det är alltså Visingsö som syns på bilden.
Som självklart ska ingå i min kommun.
På andra sidan ser ni Västergötland.

Finns det egentligen någon finare plats på denna jord?
Jag tvivlar starkt.
Jag är evigt tacksam för att mina föräldrar tvingat mej växa upp här.
Här vill jag leva och här vill jag dö.
Jag ska aldrig mer flytta från himmelriket på jorden!

Det känns ungefär som min förkylning är borta.
Detta tackar jag morgonens solning för!
Kan inte förstå alla som gnällt på mej att man inte ska sola när man är sjuk.
Jag mår ju mycke bättre!
Snacka om endorfin kick!

Jag har till och med fått för mej att jag ska baka bullar.
Då är det något som inte står rätt till!
Men fy fasiken vad gott det är med nybakta bullar och mjölk!
Det ska vi missbruka hela dagen.

Till kvällen blir det en långpromenad med min kära svägerska, medan bror min tvingas sitt abarnvakt och antagligen äta upp varenda bullar jag planerat att baka.

Just nu meddelar jag mina grannar att jag är hemma.
Detta genom att spela skyhög musik!
Nu får de igen för allt gap och skrik de utsätter mej för!
Hoppas de gillar Nickelback och Linkin Park.

Nej, nu ska jag slämnga ihop bulldegen så den jäst klart när jag hämtat Amber.

En sak har jag faktiskt insett denna helgen.
Att vara snorfull och heta Fransson är ingen bra kombination.
Speciellt inte om man kollar i mobilen dagen efter och inser vad man skrivit för sms till folk.
Det mina vänner, kan vara ångestframkallande.

Så antingen får man sluta festa, eller så kanske man borde lämna mobilen hemma för att undvika detta, ständigt återkommande fenomen.
En och annan kärleksförklaring lyckas man ju alltid få iväg, eller är det bara jag?
Det konstigaste är ju att man på fyllan, skriver saker man inte menar när man är nykter.
Varför inbillar man sej så mycke?
Jag har tydligen en tendens till att älska alla när jag är full.
Märkte jag igår i min utkorg på mobilen.
Så är ju inte fallet i verkligheten.
Snarare tvärtom, jag älskar typ ingen.

Men jag är ju bara människa.
Långt ifrån så perfekt som mitt Ego vill få mej att framstå.
Mitt Ego tycks lämna mej ifred när jag är sjuk.
Med anledning av det så känner jag mej lite ensam.

Misstag på misstag.
Ändå skäms jag inte.
Aldrig någonsin kommer jag ha en känsla av skam.
Jag vet inte vad så fina ord betyder.
Det finns inte i mitt vokabulär.
Jag är ju trots allt inte akademisk.

Men med tanke på helgen och den lilla gnutta ångest den gett mej så har jag tydligen inte blivit förlåten.
Eller så gällde det inte mina kommande synder.
Du där uppe... ursäkta mej, igen..

Ser tillbaka på allt jag gjort.
Inser att jag bara försökte vara någon.
Någon som syntes, någon som hördes.
Jag spelade en roll.
Jag lyckades, igås, idag och imorgon.
Varje dag, livet ut.
Ni vet inte vem jag är!

Can´t touch me bitches!
I´m unbreakable

Ja, jag är fortfarande dödligt sjuk.
Tänker fortsätta vara lika tramsig som en sjuk kille.
Fast jag erkänner, egenltligen mår jag faktiskt ganska bra.
Men det är ju ingen som behöver veta det.

Det tar verkligen på krafterna att fixa till en möhippa.
Tack och lov att Sofie hjälpte till.
Men fasen va roligt vi hade!
Jag vill på möhippa igen.

Jag har starka funderingar på att gå och sova.
Ska ju upp vid 7 imorgon.
Fy bubblan, vad tidigt.
Men efter lämning av Amber blir det solariet.
Det behöver jag som är förkyld.

Nu ska jag ta och beklaga mej lite.
Medveten om ålig uppdatering idag, men ni ska få orsaken.
Skaffa aldrig mobilt bredband från 3.

Förra veckan fick jag ett popup fönster från 3, där det stod följande.
Du har använt upp dina bytes för denna månaden, from nu har du begränsad anslutning.
Begränsad anslutning?
Jo, men det funkade ganska bra ändå.
Tills idag, nu har jag nog använt upp även den begränsade anslutningen.
Men tack och lov så är det ny månad imorgon.
Då får jag nya bytes att missbruka.

Med andra ord så sitter jag hemma hos min bror.
Det är bra att sitta där och vara sjuk.
Får ju kaffet serverat.
Crille och Amber satt förut och tävlade om vem som kunde slänga mest makaroner på golvet.
Ögonen svartnade på Cicci.
Golvet var täckt av kladdiga snabbisar.

Utöver detta så har jag konverterat till man.
Jag har endast ont i halsen och hosta.
Men ja är minst lika sjuk som en man med 38graders feber.
Dödligt sjuk med andra ord.
Män har det bra.

Jag har nog minsann gått och blivit sjuk.
Har ont i halsen och hostar.
Bättre att vara sjuk nu än nästa vecka iallafall, då är det fullt upp igen.
Surt att man missar kyrkan imorgon, hade varit skönt att öva så man vet hur vi ska göra.
Skulle ju testat in klänningen också, men vad gör man?
Får sitta hemma och tycka synd om mej själv.

Amber är iallafall hos dagmamman nu.
Hon är bara lite snorig och har varit det sen i onsdags.
Men pigg och glad är hon ändå.
Något jag inte är.

Jag lovar, jag har ont precis överallt.
Det är säkert svininfluensan.
Det är resultatet av att gå påkrogen där det kryllar av smittbärande karlar.
Fast det var det värt.
Hela min kropp pulserade av att stå mitt i all testosteroen.

Jag ska nog ta mej en powernap nu, och en alvedon.

Jag har sagt det förr, men det tåls att sägas igen.
Jag börjar bli för gammal för sånt här.
Tror minsann att jag börjar känna av gårdagen lite smått.
Jag borde nog egentligen gå och lägga mej.

Har laddat upp lite bilder på facebook nu.
Dock så ville det inte riktigt som jag, så alla är inte uppladdade.
Kommer förhoppningsvis imorgon.
Har några filmer jag funderar på att lägga upp också, så att hon får skämmas ordentligt.

Det blir tyvärr inte roligare än så här.
Är medveten om att Sara gick och delade ut min bloggadress hej vilt påkrogen igår.
Så är det någon ny här vill jag bara ursäkta och försvara mej lite.
Jag är... typ smått seg..
Detta är inte det bästa jag skrivet.
Det kommer antagligen imorgon, och det går ju inte missa.

Ska nog ta mej till sängen nu.
Jag har ju ont i hela kroppen.
Det är åldern, och definitivt inte alkoholen.

Nu är jag hemma igen, senaste inlägget var för 2 dagar och 9 timmar sedan.
Under denna tiden har det hemliga uppdraget slutförts utan anmärkning.

Som folk säkert redan listat ut så var det Sara´s möhippa igår.
Dagen börjades med samling utanför Sara kl, 8.45
Hon stod iklädd endast handduk när vi kom och såg inte sådär överdrivet lycklig ut.

Frukost ala hotel serverades ihop med vin och Sara var nog full redan innan alla ätit frukost.
Dags för utstyrsel sen.



" I am drunk"
Lägg märke till höger-vänster tofflorna!

Ballongerna innehöll uppdrag.
Första uppdraget var att fjäska till sej en gratis bussresa till jönköping.
Chauffören var en bitter gubbe som abtagligen blivit nobbad otaliga gånger av söta små scoutflickor.
Inte nog med det så skulle hon även gör scout manövern när bussdörrarna öppnades.
"Alltid redo" sa Sara, samtidigt som hon stolt lyfta handen mot pannan.

I Jönköping utfördes flera uppdrag.
För ett av uppdragen skulle vi åka upp till a6, men där stod vakten och hängde i rulltrappan och mycke längre än så kom vi inte.
Däremot så träffade vi på Sara´s blivande man.
Iklädd lila tights och en grön mankini ala Borat.
Stackarn, men vilket radarpar dom är.

Klockan 18.00 samlades vi hemma hos Frida för att äta.
Klockan 19.00 kom den hemliga gästen i form av 1,st Agnetha från Himmelriket.
Ögonen på vissa personer var nära att ploppa ut när hon visade upp alla grejer hon hade med sej.
Jag må ha varit en av dom, men det hör inte hit.

Sen blev det utgång till Sliver där Velvet uppträdde.
Dj´n nämnde Sara mellan nästan alla låtar vilket resulterade i att hon bara blev fullare,
eftersom halva Sliver/Harry´s ville komma och gratulera henne och bjuda på drinkar.

Jag är grymt nöjd över hur dagen artade sej.
Trots att jag är väldigt trött.
Men det har helt klart varit en av de bästa helger på mycke länge.

Sorgligt nog är det snart över.
Nu är det bara en sak kvar.
12september står jag iklädd klänning och högklckat i Sofiakyrkan och ser på när en av mina bästa vänner byter efternamn.
Jag hoppas och vill att de är tillsammans hela livet.
Två helt fantastiska människor som jag är jätteglad att jag fått lära känna.