Angelica Fransson

Hela veckan har bestått av skola tycker jag.
Var där i måndags.
Var där idag och måste dit imorgon.
Fick ut kurshandledningen för psykologi idag men de missade att skicka med fallbeskrivningarna.

Nåväl, Amber ska ju ändå till vårdcentralen i Huskvarna imorgon för att pricktestas så det gör ju inget.

Måste nog säga att jag hittills trivs ganska bra med min tvångsdiet.
Att äta avocado med skagenröra till frukost är helt klart underskattat.
Amber finner sej också i den "nya" maten, dock får hon potatis eller pasta till.

På torsdag har hon äntligen fått tid för att allergi testas mot fisk och nötter.
Så snart vet jag om jag kan ge henne det eller inte.

Jag tror jag kommer klara detta ganska bra.
Har ätit kyckling med sallad idag, och det är gott.
Jag saknar dock potatisen men jag vänjer mej nog.

Den 6april ska jag på ytterligare behandling och då hoppas jag att koständringen gjort sitt och jag mår bättre.
Annars så..
Nej jag vet inte.
Ska sällskapa med Amber framför Puh.

Med tanke på min tvångsdiet funderar jag på att skriva lite oftare här.
Det verkar som att mina läsare har mer kunskaper om magproblem än jag trodde, och goda råd behöver man väl alltid?
Jag har inte börjat med gi maten än, jag håller på att smälta tanken på att inte äta potatis och musli.
Tror jag åt musli 5-6ggr igår i ren protest, och idag har dagen bestått av potatis.
Men i sinom tid så...

Har varit hos mormor och morfar idag.
Amber tyckte det var jätte kul med alla "totto" och ville helst springa mellan benen på stackars Julle hela tiden.
Vi åkte släde efter Sixten också och det märktes inte att det var typ första gången för honom.

Mycke fika och god mat har gjort dagen toppen.
Min moster och hennes "gubbe" kom till mormor också och hon hade gjort mer scrapbooking grejer till Amber.
Hon är jätteduktig på det.

Min doktor har länge pratat om att jag borde gå på en diet där man utesluter vissa ämnen som för mej är svårare att smälta, pasta tex.
Så igår förslogs det att jag skulle testa GI metoden i några veckor för att sedan avgöra hur det fick mej att må.
Min stora fasa var då att börja tappa dom nästan 20kilo jag lagt på mej sen sommaren som jag är så glad för.
Men nej då, man kan ju inte gå ner i vikt om man inte har nåt att bli av med.
Däremot så kan man må mycke bättre och mycke av smärtan försvinner.

Att utesluta pasta gör mej inget, det tillhör inte min favorit så det kommmer bli mitt minsta bekymmer.
Potatis däremot, är bland det bästa jag vet, och att klara mej utan det varannan dag blir en utmaning.
Precis som min nuvarande frukost bestående av musli och yogurt.
Men jag kanske vänjer mej?

Eftersom han påstår att jag till90% mår bättre av det så är det kanske värt ett försök?!

Igår var jag inne på ryhov och påbörjade min remicade behandling igen.
Av den anlednignen så åkte jag till SOfie redan i söndags och sov där för att slippa gå upp så ofantligt tidigt och stressa till dagmamma och dylikt.
I flera veckor har jag gått och längtat efter att slippa Amber, barn är ju inte dumma och känner dom att föräldern mår dåligt och är irriterad så blir ju dom självklart också det.
Så jag var jätteglad i söndags när jag åkte.
Måndagen blev hektisk.
Ryhov till 11, därefter lunchade jag med Tommy, som både han och Sofie var med mej och höll mej sällskap på sjukhuset under min 3timmar långa infusion.
13 infann jag mej på skolan för ett etik prov, fick MVG i kursen för övrigt, och jag är skit nöjd.
Klockan 17 var det dags för hockey och saknaden efter Amber blev mer och mer påtaglig.

Hela matchen stod jag bara och tänkte på henne och längtade efter att få hålla om henne.
I bilen på vägen hem höll jag på att börja gråta hela tiden för att jag saknade henne så mycke och vetskapen om att hon kanske låg hemma i sin säng och sov när jag kom hem var för jävlig.
Som tur var, va hon hemma hos sin morbror i vaket tillstånd och min lycka var total!

Det är sjukt, hur man i flera veckors tid kan gå och längta och längta efter att slippa den där ungen som man satt till världen för att sedan praktiskt taget stå i Arenan och störttjuta för att man saknar henne innan ens ett dyng passerat.
Men det är väl kärlek antar jag

Var hos doktorn idag.
Han gillade verkligen inte att det börjat gå utför igen.
Jag ska alltså akut påbörja en ny remicade behandling, och denna gång få det ungefär var 6e vecka i minst ett år framåt.

Så ser det ut...

Nu var det ett tag sen jag var här igen.
Sämre och sämre blir jag igen, tyvärr.
Men försöker bita ihop och göra det bästa av situationen.
Återkommande smärtor har gjort att jag förra veckan tog en hel rad olika prover som jag idag fick svar på.
Det var inget bra.
När jag var som sämst så låg mitt kalprotektinvärde på 2000, nu ligger det på 900 och det ska ALDRIG ligga över 50.
Så jo, jag börjar bli ganska dålig igen...

Första inlägget för iår.
Borde försöka ta tag i detta igen, men det har varit lite mycke annat det sista.

Med magen går det så där, är i ett skov och käkar fortfarande kortison.
Vikten står relativt stilla just nu, vilket är bra. några hundra gram neråt kan vi väl bortse från hoppas jag, det gör jag iallafall.
SÅ antagligen blir det snart remicade behandling igen.

Amber växer och blir bara mer och mer uppkäftig.
Nej, säger hon till allt och har lärt sej sjunga både blinka lilla stjärna, lilla snigel och kalle anka satt på en planka.

Hade informations möte i skolan idag, ska bli jättekul att börja nästa vecka och få något att göra.
Har ju gått hemma två år nu pga mammaledighet och sjukskrivning.
Min sjukskrivning går ut på fredag och jag tänker inte be om ny, även om det skulle behövas.
Det är det s om är tjusningen med att plugga på distans, man behöver inte tänka så mycke på dagsformen.
Så inom en 5års-period hoppas jag att jag fått jobb på akuten eller på medicin.
Om det nu är så kul iofs att jobba med dom som tar hand om mej när jag åker in, det har jag inte kommit fram till ännu, men det hade varit spännande om inte annat.

Eftersom jag planerat att få jobb på ryhov har jag vant mej vid tanken på att flytta till jönköping, jag kom överens med den tankekn förvånansvärt fort faktiskt.
Så inom den där 5års-perioden så bor jag nog dessutom i stan.

Jag har skaffat pojkvän dessutom, den finaste i världen skulle jag tro.
Det finns verkligen inte ett enda fel på den människan.
Han är verkligen defintionen MAN!!!
Så gladare än jag är för tillfället kan man nog inte bli, trots sjukdom och vardagliga problem.

Som svar till Malin - Ja, jag går på kortison igen. Tyvärr.
Men det har ju blivit bättre förr och blir det säkert även denna gången.

För övrigt så är det idag en vecka kvar till julafton, tycker det går lite för fort.
Igår var vi på avslutning hos Amber´s dagmamma.
Med vi menar jag att faktiskt Ante var med också.
Idag ska jag och AMber på avslutning på öppna förskolan, vilket betyder en försmak av julmiddagen.

Har inte mycker mer, men kanske återkommer senare.

Nu ska ni få höra något som fick mej att nästan börja gråta.
Jag har fått ont igen.
Är antagligen i ett så kallat skov.
Dessutom har jag gått ner nästan 3kilo och är nu återigen på 66kilo.
Jag som var nöjd med 69...
FAN!!!

Huvudvärk så det står härliga till!
Sköter sej inte den där tanden så tar jag snart en kniv och sprättar upp det sista själv så den kommer fram någon gång.
Vissa ifrågasätter varför småbarn blir gnälliga när de får tänder, jag förstår dom.
Det gör ju ont i hela käklinjen, eller ja, hela huvet skulle jag vilja påstå.

Idag kom den första riktiga snön, det bådar inte gott för framtiden.
Snö på julafton = okej...
men inte mer än så.

NE ush, jag ger upp detta nu.... alvedon, alvedon, alvedon....

Ny vecka igen.
Nästa vecka är det julafton, om två veckor är det nästan nyår och om 3veckor är det....
Ja, vad är det då?
4januari är det då.
Om mindre än 3månader blir jag 24.
Om 4månader är det slutspel.
Men det bästa av allt, om 6månader är det sommar igen!

Angående min träning inför hockeyn så går det inget vidare just nu, halva förra veckan klingade det lika bra som vanligt, men resterande halva förra veckan blev det inte mycke gjort.
Inte idag heller känner jag.
Jag har en visdomstand som krånglar och just nu, medan det sista tandköttet håller på att spricka upp, har jag fått ett enormt tryck i hela vänstra sidan av skallen vilket betyder en hysterisk huvudvärk, svårt att gapa pga smärtan och idag även lite feber tror jag.
Jag har ingen ork till att träna även om jag är feberfri, mitt matintag har inte varit på topp de senaste dagarna just på grund av detta, vilket gjort att det enda jag ätit sen i torsdags är - en korv, en tallrik yogurt och lite raggmunk igår.
Så nej, det finns ingen ork till träningen just idag.

Tror minsann det är bättre at jag över lite boxning på m ina grannar.
Den äckliga bonnkärringen är återigen igång och skriker och härjar på sina 7 stackars barn som utöver att utså otaliga utskällningar dagligen även får utså stryk.
Det går jag inte med på, den kärringen skulle jag vilja tala om ett och annat för.

Men just nu får det vänta, tills jag möter henne i trappen iallafall.
Men just nu, måste jag gå och köpa kaffe, för det tog visst slut nyligen.

Idag har jag pratat med min sköterska inne på medicin och får ytterligare ett sjukintyg hemskickat.
Så är fortsättningsvis 50% sjukskriven till slutet av januari.
Nästa vecka börjar de skicka ut antagningsbreven från skolan.
Jag hoppas på det bästa.

Amber har kommit in i en period när hon skiter fullständigt i allt man säger.
Trots kallas det tydligen.
Kul är det iallafall inte.

Kom att tänka på detta idag, det kanske inte ens är väsentligt just för dagen, men jag lär ju inom kort märka vilka som läser detta.
Detta reflekterar min åsikt och även många i min omgivning.

Men om en gammal pundare, 30år och uppåt som haft en jävla massa år på sej att förbättra sej och ändå inte gjort, plötsligt blir sjuk, eller rent av trillar av pinnen.
Här kommer min åsikt.
FAN VILKEN TUR!
Då vet jag att mina skattepengar används till något vettigare.

Nu kommer ni tycka att jag är jävligt elak!
Men faktiskt!
Är man över 30år och åka in och ut på drogavvänjning alternativt alkohol avvänjning i flera år och otaliga omgångar, då förtjänar man faktiskt inte ett jävla öre till av regeringen.
Det finns så mycke viktigare saker att lägga skattepengar på.

Jag har till och med ett bra exempel.
Barnomsorg, skola och allt annat som har med utbildning att göra.
Det handlar åtminstone om folk som försöker ordna till sina liv eller som inte ens hunnit passera 10års ålder.
Det är dom som förtjänar mångfaldet av skattebetalarnas pengar...

Detta var som att gräva sin egen grav, men alla har vi ju rätt till våra egna åsikter.
Detta var mina.
Sist jag kollade var Sverige ett fritt land.

Då var det torsdag igen, helt sjukt vad tiden går fort.
Strax ska jag och Cicci åka till tranås och hämta Amber som tillrbingat natten hos sin pappa.
Winnerbäck igår var hur bra som helst!!

Ser fram emot matchen på lördag.
Kommer ett gäng fbkáre enbart för att slåss och jävlas, så det blir intressant.
Efter matchen ska jag äta kräftor, mumsigt värre det.

Mån-tis blir det lite hemlisar.

Fan va surt egentligen att lördag är sista matchen innan jul uppehållet.
Men de verkar behöva det just nu, grabbarna...

Jag vet inte, men jag har nog inte mycke mer att tillägga.
Jag har gjort bort mej, men det är mänskligt.

Kände att vi behövde uppdatera denna också idag.
Inte för att jag har något värt att skriva som ni säkert inte redan vet om, utan mest för skojs skull.
Jo, jag ska ju på audition imorgon.
Fotografering för den som inte räknat ut det.
Ska bli grymt kul, så  jag hoppas på det bästa.

Ikväll är det hockey, HV71-MODO.
Näst sista hemma matchen innan juluppehållet.
Sista blir på lördag mot FBK.
Då får vi en massa arbete.
Måste vara inne tidigare än vanligt för att ha "risk-möte".
FBK har sen länge bokat 300platser på våran läktare så det kan bli lite livat.

Imorgon är det Winnerbäck på Kinnarps.
Snål som man är när man är smålänning så lovade jag att jobba för att kunna se konserten gratis.
Man får ju inte vara dum.
Så imorgon ska Amber åka till sin pappa och vara där till på torsdag.
Hoppas de får det skojigt.

Amber har börjat med en massa nya konstiga ord, och jag förstår verkligen inte hälften.
De gånger hon sjunger så är det dock alltid "kalle anka satt på en planka", hon tycker det är jätte roligt när man kommer till den biten när hon får ställa sej upp, sträcka på armarna och skrika MAMMA MAMMA.

Ja det var väl alles.
Antar att ni fick ut lika lite av detta som jag!?
Fint ska det va.

Det var ett tag sen jag var här inne nu.
Ser det visserligen varje gång jag går in på den andra bloggen, men har inter riktigt vetat vad jag ska skriva.
Är ju bara sjukskriven 50% numera.
Skulle börjat jobba men det har vänt och går nu nedför igen.
Så ont som jag hade inatt har jag inte haft på väldigt länge.
Sen att jag den senaste månaden haft tarmvred 3-4 gånger gör ju inte saken bättre.
Tröttheten har kommit tillbaka och det känns som den där väggen återigen inte är långt borta.
Men jag har klarat detta tidigare.
Jag klarar det igen.
Det krävs mycke för att jag ska ge upp.
Jag har ju inte gett upp hittills, trots motgångar med både det ena och det andra.
Folk som försöker göra allt för att knäcka en osv.
Det har inte lyckats hittills.
Jag är tydligen jävligt mycke starkare, både psykiskt och fysiskt än jag själv först trodde.
Hela livet går just nu upp och ner som en berg och dalbana.
Jag låter det inte knäcka mej.
Det som inte dödar, härdar.
Det stämmer!
Jag kan med gott samvete säga att det inte är många som skulle klara av att gå igenom det jag gått igenom det sista året.
Många klappar på axeln har jag fått på vägen av folk som undrat hur jag orkar.
Ni ska få svaret, varför man orkar när absolut inget går som man vill, när det känns som allt hopp är slut och man tror att det aldrig blir bättre.
Det gäller att tro på det "lilla" som faktiskt kan vara bra.
Man tror att det inte blir bättre, men när man står där och trampar på botten av något som känns som en ocean så inser man till slut att det kan fan inte bli värre iallafall.
Det är mitt liv, och det är inte över förrän jag är redo för det.
Man lever bara en gång och måste göra det bästa av det medans man kan.
Man kan inte ge upp på grund av några motgångar.
Trösten just nu när det återigen börjar bli för mycke är att jag vet att jag en gång varit "där" redan, och jag klarade mej då och gör det garanterat igen.
Jag älskar livet och kommer kämpa för att det ska vara så bra som möjligt.
Sen spelar det ingenm roll hur sjuk jag än kommer bli.
Jag har redan varit så pass sjuk att det känns som en baggis att göra om det.
Det har gjort mej starkare, det har gett mej en annan syn på saker och ting.

Det är nu över ett år sen jag fick reda på att jag var sjuk.
Snart är det ett år sen jag fick diagnosen.
Någonstans har jag börjat acceptera läget, djupt inom mej.
Visserligen är det väldigt lätt att glömma dessa mediciner, men jag gör mitt bästa.
Jag är glad över att ha Ryhov´s bästa läkare till mitt förfogande samt sköterskorna som ringer varje vecka och undrar hur det går för mej.
På något sett är jag till och med glad att just jag fick denna skiten och inte någon av dom i min närhet.
Jag är säker på att ingen annan hade klarat det så bra som jag har gjort.

Det var värst vad jag skrev nu.
Känns mest som det blev en massa struntprat.
Men det är väl aldrig fel det heller.

Idag är det måndag.
Ny vecka innebär nya möjligheter.

På onsdag ska jag in till sjukhuset på "utvecklingssamtal" med min doktor.
Ska bli intressant.
Om jag inte nämnde det så är jag sjukskriven en period till.
Jag som skulle börjat jobba idag egentligen :(

Men men, man kan inte få allt här i livet, tyvärr

Nu ska ni få höra.
jag mår fruktansvärt bra för tillfället.
Har inte känt av något på flera dagar nu.
Sova kan jag också göra för den delen!!

Idag kommer Sara hit.
Ska bli kul.
HAr inte träffat henne sen deras bröllopsdag.