Angelica Fransson

Hela veckan har bestått av skola tycker jag.
Var där i måndags.
Var där idag och måste dit imorgon.
Fick ut kurshandledningen för psykologi idag men de missade att skicka med fallbeskrivningarna.

Nåväl, Amber ska ju ändå till vårdcentralen i Huskvarna imorgon för att pricktestas så det gör ju inget.

Måste nog säga att jag hittills trivs ganska bra med min tvångsdiet.
Att äta avocado med skagenröra till frukost är helt klart underskattat.
Amber finner sej också i den "nya" maten, dock får hon potatis eller pasta till.

På torsdag har hon äntligen fått tid för att allergi testas mot fisk och nötter.
Så snart vet jag om jag kan ge henne det eller inte.

Jag tror jag kommer klara detta ganska bra.
Har ätit kyckling med sallad idag, och det är gott.
Jag saknar dock potatisen men jag vänjer mej nog.

Den 6april ska jag på ytterligare behandling och då hoppas jag att koständringen gjort sitt och jag mår bättre.
Annars så..
Nej jag vet inte.
Ska sällskapa med Amber framför Puh.

Med tanke på min tvångsdiet funderar jag på att skriva lite oftare här.
Det verkar som att mina läsare har mer kunskaper om magproblem än jag trodde, och goda råd behöver man väl alltid?
Jag har inte börjat med gi maten än, jag håller på att smälta tanken på att inte äta potatis och musli.
Tror jag åt musli 5-6ggr igår i ren protest, och idag har dagen bestått av potatis.
Men i sinom tid så...

Har varit hos mormor och morfar idag.
Amber tyckte det var jätte kul med alla "totto" och ville helst springa mellan benen på stackars Julle hela tiden.
Vi åkte släde efter Sixten också och det märktes inte att det var typ första gången för honom.

Mycke fika och god mat har gjort dagen toppen.
Min moster och hennes "gubbe" kom till mormor också och hon hade gjort mer scrapbooking grejer till Amber.
Hon är jätteduktig på det.

Min doktor har länge pratat om att jag borde gå på en diet där man utesluter vissa ämnen som för mej är svårare att smälta, pasta tex.
Så igår förslogs det att jag skulle testa GI metoden i några veckor för att sedan avgöra hur det fick mej att må.
Min stora fasa var då att börja tappa dom nästan 20kilo jag lagt på mej sen sommaren som jag är så glad för.
Men nej då, man kan ju inte gå ner i vikt om man inte har nåt att bli av med.
Däremot så kan man må mycke bättre och mycke av smärtan försvinner.

Att utesluta pasta gör mej inget, det tillhör inte min favorit så det kommmer bli mitt minsta bekymmer.
Potatis däremot, är bland det bästa jag vet, och att klara mej utan det varannan dag blir en utmaning.
Precis som min nuvarande frukost bestående av musli och yogurt.
Men jag kanske vänjer mej?

Eftersom han påstår att jag till90% mår bättre av det så är det kanske värt ett försök?!

Igår var jag inne på ryhov och påbörjade min remicade behandling igen.
Av den anlednignen så åkte jag till SOfie redan i söndags och sov där för att slippa gå upp så ofantligt tidigt och stressa till dagmamma och dylikt.
I flera veckor har jag gått och längtat efter att slippa Amber, barn är ju inte dumma och känner dom att föräldern mår dåligt och är irriterad så blir ju dom självklart också det.
Så jag var jätteglad i söndags när jag åkte.
Måndagen blev hektisk.
Ryhov till 11, därefter lunchade jag med Tommy, som både han och Sofie var med mej och höll mej sällskap på sjukhuset under min 3timmar långa infusion.
13 infann jag mej på skolan för ett etik prov, fick MVG i kursen för övrigt, och jag är skit nöjd.
Klockan 17 var det dags för hockey och saknaden efter Amber blev mer och mer påtaglig.

Hela matchen stod jag bara och tänkte på henne och längtade efter att få hålla om henne.
I bilen på vägen hem höll jag på att börja gråta hela tiden för att jag saknade henne så mycke och vetskapen om att hon kanske låg hemma i sin säng och sov när jag kom hem var för jävlig.
Som tur var, va hon hemma hos sin morbror i vaket tillstånd och min lycka var total!

Det är sjukt, hur man i flera veckors tid kan gå och längta och längta efter att slippa den där ungen som man satt till världen för att sedan praktiskt taget stå i Arenan och störttjuta för att man saknar henne innan ens ett dyng passerat.
Men det är väl kärlek antar jag

Var hos doktorn idag.
Han gillade verkligen inte att det börjat gå utför igen.
Jag ska alltså akut påbörja en ny remicade behandling, och denna gång få det ungefär var 6e vecka i minst ett år framåt.

Så ser det ut...