Angelica Fransson

Jag erkänner, jag drömmer fortfarande mardrömmar.
23år gammal och mardrömmar, man får ju nästan skämmas.
Inga dåliga heller för den delen.
Nu är jag helt slut eftersom dessa drömmar resulterade i en relativt sömnlös natt.
Jag satt i soffan halva natten och skakade av skräck, jag vågade inte gå in till sängen.

I drömmen (som var verklig) var det en spindel i taket ovanför sängen, den var säkert en halvmeter i diameter.
Sakta, sakta kom den närmre mej när den susade ner i sin äckliga tråd.
Jag vaknade alldeles kallsvettig, slängde täcket åt helvete, gallaskrek som en stucken gris och flög upp ur sängen snabbare än blixten.
Så rädd var jag!

Tände lampan och insåg att det ju faktiskt kanske bara var en dröm.
Så stora spindlar finns väl inte?
Min fantasi som sagt.
Min fantasi gjorde att jag satt resterande timmar i soffan och fantiserade för mej själv hur den stora äckliga spindeln kröp fram från under sängen för att bita mej.
Men det enda den skulle finns var en tom säng, för jag satt minsann i soffan.
Ja, där satt jag och hånflinade åt spindeln, i min ensamhet!


Ujäck...
Ryser i hela kroppen, dessa äckliga små kritter borde inte finnas.
De kan inte göra någon som helst nytta i näringskedjan.
Inte nog med att spindeln i min dröm var gigantisk, den var även sjäälvlysande.
Kanske borde förstått att det bara var en dröm och gått och lagt mej igen.