Angelica Fransson

Behöver nödvändigtvis inte heta Emil självklart.
Det skulle inte ens innebära plus i kanten!

Tog precis med mej datorn och satte mej fruktansvärt bekvämt i sängen.
Det är ju trots allt i sängen man är som mest ärlig.
Eller?
Hur som helst så är det bekvämt, och det är ju det viktigaste.

Så hur beskriver man bäst Ia´s Emil?
Egentligen vet jag inte detta själv.
Vill inte låta som någon bitter människa som inte gillar kärlek.
Jo då, jag älskar kärlek.
Men frågan är ju om jag verkligen tror på det?!

Hur vet man att man hittar den man vill tillbringa sitt liv med?
Finns det verkligen DEN personen?

Inte fan vet jag, men nånstans kanske det finns en manlig motsvarighet till mej!?
Allt är värt ett försök.

Så hur ska denna Emil vara?

Helt klart blond, det är ju Emil.
Blonda killar har alltid varit det bästa.
Om vi pratar om ålder då?
Personligen gillar jag 1986, och har nog aldrig haft ett seriöst förhållande med en av samma årsmodell.
Vilket kanske är anledningen till att det alltid går snett?
Blåa ögon är ju alltid fint.
Vältränad är också bra, vem gillar inte magrutor?

Äh.
Är utseendet verkligen allt?
Hmm.
Till stor del får man väl faktiskt erkänna att det är det, eller?
Attraheras man inte av personen så tar man sej ju inte tid.
Tar man sej inte tid så blir man inte intresserad.
Och blir man inte intresserad så kan man ju aldrig bli kär.
Alla går ju faktiskt efter det yttre vid första anblick.

Men personlighet är ju helt klart en viktig och bidragande faktor.

En kille ska veta att han ser bra ut, även om han inte behöver överdriva.
Det finns ju gränser för allt, frågan är ju bara var den går.
Men för att spola tillbaka tiden till ett tidigare inlägg.
Kom aldrig och säg att du är perfekt för mej.
Det kan man ju faktiskt inte veta.
Hittar man någon som man fortfarande har kvar den dagen man dör.
Då kan man ju konstatera att man var perfekta för varann.

För tillfället har jag massor av vänner som försöker tutta ihop mej med både den ena och den andra.
Jag ska nog vara helt ärlig och säga att jag tror inte jag vill ha någon just nu.
Det hörde ju inte till saken.
Åter till ämnet.

Självklart måste han vara rolig.
Eftersom jag har relativt sjuk humor skulle det ju vara trevligt med en likasinnad.
En fördel vore om han var en jävel i köket.
Och även i sängen ;-)
Spontanitet är en av de bästa egenskaper en människa kan ha.
Ärlighet varar längst.
Vet man sin begrännsning så är det bra att vara envis.
Det är fint med killar som kan visa känslor.

Äh, jag skiter i detta nu.
Just nu är jag ju ändå bara ute efter någon som vill mysa lite 2 gånger i veckan.
Emil kommer nog när det passar honom!


Kanske inte så lätt att beskriva hur man vill att en kille ska vara.
Men jag hade gillat någon som är mer som mej.

En råblond, nordisk prins helt enkelt!

Så för att byta ämne kommer vi in på kaffe.
Drack det för en stund sen vilket resulterade i att jag blev hyperaktiv.
Så nu kan jag inte sova.

Dessutom har jag så jääävla ont och har haft starka funderingar på att knapra massa kortison igen.
Kom fram till att jag ska fan klara det här!
Smärta eller ej.
Det som inte dödar, härdar.
Jag tål snart all smärta i världen.
Men det är fruktansvärt jobbigt!

Folk gnäller över förkylningar.
Jag byter gärna om nån är villig att ta mina krämpor!
Om så bara för en dag.
Tänk vad skönt att slippa allt bara för en dag!
Gnäll, gnäll, gnäll....

Nja, kortison tänker jag inte börja med igen.
Däremot tycker jag att jag kan få nån jävligt effektiv värkmedicin,
Alvedon funkar inte, det är inte tillräckligt starkt längre.
Andra receptfria får jag ju inte äta eftersom det innehåller azetylsalezylsyra.
Jag vill ju gärna kunna äta utan att det gör så jädrans ont!

Nehe ni, gott folk.
Bäst jag trycker på uppdatera innan klockan slår över 00.00