Angelica Fransson

Finns en person här i sta, som gör de mest märkliga saker.
Kan ju inte nämna några namn.
Men ni Grännabor kan nog lista ut vem det är.

Det är visserligen många år sen detta hände, men det är fortfaranda lika roligt.
Skrattar för mej själv när jag tänker på det.
Hade gärna sett och hört det själv.

Här kommer historien med påhittade namn.
Kalle som "överordnad"
Pelle som "knäppisen"

Pelle gillar hur som helst att klippa gräs.
Kalle sa till Pella att han kunde ta trimmern och köra lite runt buskar(om jag inte minns fel)
Pelle blev lycklig och tog med sej trimmern och gick.
Efter en stund kom han tillbaka och förklarade för Kalle att tråden var slut.
Kalle erbjöd sej att hjälpa honom att fästa en ny, men Pelle ansåg att han klarade detta själv.
Han tog återigen med sej trimmern och den nya tråden och gick.
Det gick en lång stund...
Pelle kommer och säger att trimmern är trasig och att det inte går fästa tråden, och Kalle följer med honom ut.
Det visar sej då att Pelle klippt korta bitar av tråden och stoppat in i varje hål på trimmern.
När han startat den har det ju resulterat i att bitarna flygit iväg.
Gång på gång hade han försökt med nya bitar, men aldrig lyckades han!

Här har vi en stjärna!!

Har ni testat att köra grästrimmer på detta sätt?
Det har inte jag.
Erkänner att jag också har problem att fästa tråden.
Men mitt sunda förnuft säger ju iallafall att det där är inte rätt sätt!!

Vi har en till klockren människa.
Detta är ca. 3år sen och under tiden jag började träffa Ante.
Denna människa kan vi ju nämna vid namn, hon skämms nog inte.
Det var alltså Sandra.
Hon, jag och Madde var på väg hem från Tranås, sent en torsdagkväll.
Vi kommer till Hassanrakan och ser att det står något vid vägkanten.
Sandra saktar ner och tittar på denna lilla varelse.
-Titta vilken söt katt, säger hon.
Madde rynkade nog lika mycke på pannan som jag varpå hon utbrister.
-Men Sandra, det ser du väl att det är en räv?
Nu kommer det roliga.
Sandra gapskriker.
-AAAAH, EN SKABBRÄV!!
Hon låser dörrarna och stämplar fullt!
Livrädd för den stackars räven.
En bit senare får hon för sej att vi ska vända och kolla om den verkligen hade skabb.
Då var den borta.

Men vad trodde hon?
Att räven skulle öppna bildörren och äta upp oss!?
HAHA.
Kommer ni ihåg detta?
Just nu skrattar jag så jag nästan kissar ner mej!

Sara, hon är ju också av ett släkte för sej.
Vi var i Tranås en kväll och klockan började närma sej 12slaget.
Då kom jag på den ypperliga idé att åka till Gripenbergs slott för att se om det verkligen spökar.
Vi drog med oss Ante och en kompis till honom.
Dessutom åkte vi Civic type R, så det gick undan.
Vi kom fram till slottet och skulle påbörja denna vandring på 12varv runt den stora byggnaden.
Halvvägs fram till slottet börjar Sara vråla att det står en vitklädd tant och tittar på oss i ett av fönstrena och börjar springa därifrån.
Jag såg ingen, men tänkte ju inte gå själv runt huset.
Så vi traskade tillbaka till bilen och åkte.
Fick aldrig veta om det spökade tyvärr.

Själv har jag aldrig lyckats med såna här saker.
Inte som jag vill erkänna iallafall.