Angelica Fransson

Det är nog jag igen, har jag insett! För ett par inlägg sen skrev jag ju om att det pirrade i min mage och att jag var kär. Det gick över på en minut för några dagar sen, så jag var nog inte kär på riktigt! Typiskt mej egentligen, är ju inte första gången det händer. Sommaren för 3år sen, då var jag kär i alla muskelberg som gick här på gatorna iklädda badshorts. Det är nog bara en längtan efter en kram som gör mej sån. Men det är även ganska bekvämt, man blir ju inte ledsen när det inte går som man vill, man bara rycker lite på axlarna så är det bra sen. Nej ni, den dagen då jag blir kär på riktigt dröjer nog ett tag till. Den dagen karlar slutar bete sej som bortskämda, 14åriga tjejer! Uppdaterar igen ikväll, då måste ni läsa för då ska vi ta upp diskussionen gällande övervikt, eller grov fetma. Hur som helst, jag och Angelica är duktiga på att prata om detta så läs, dessutom skrivet på dator!