Angelica Fransson

Känns som jag aldrig blir klar.
Jag målar och målar men det känns som inget händer.
Dessa bokstäver.
Ungefär en bokstav på 10minuter  lyckas jag med.
Snacka om terapi arbete.

Även om det blir förjävla snyggt.
Så kommer jag ALDRIG göra om det!
Aldrig någonsin.
Mina fingrar värker som hos en reumatiker.
Dumma, dumma lilla penseln.
Dumma små bokstäver.
Stackars mej.

Men jag har iallafall målat dom 2 gånger nu.
TÄnkte att det skulle räcka.
Men det ser jag ju att det TYVÄRR behövs MINST en gång till.
Ni ser.
Jag blir aldrig klar.

Det var gott med korv iallafall.