Angelica Fransson

Nu har hela denna helgen gått.
Den blev ju inte riktigt som jag tänkt mej.

Fredagen började med kraftiga smärtor som knappast släppte.
Tvärtom blev de framåt kvällen så intensiva att jag knappt kunde stå på benen.
Det resulterade i att jag ringde jourcentralen som ville att jag skulle åka till akuten.
Så blev det.

Först trodde alla att det var blindtarmen som spökade.
Fick träffa kirurger som diskuterade eventuell operiation.
De röntgade magen, utan resultat.

Fick dessutom morfin när jag kom in.
Sen dess har jag inte varit mänsklig.
15sekunder tar det innan man blir en fnittrig zombie.

Hur som helst fick jag ju stanna över natten.
På morgonen kommer kirurgen tillbaka och vill att jag ska stanna ytterligare en natt för observation.
Påfyllning av morfin gjorde mej medgörlig och jag tackade inte nej.

Idag fick jag åka hem.
Även om de föreslog att de skulle skriva över mej på medicin och låta mej stanna ett tag till.
Men om ni bara visste hur tråkigt jag haft dessa två dygn!
Så jag fick åka hem, om jag lovade att komma tillbaka om jag får lika ont igen.

Hade de vetat hur ont jag har, hade de inte släppt iväg mej.
Det gör fortfarande nästan lika ont som i fredags.
Men de kunde ju inget göra där så jag kan väl lika gärna vara hemma.

Idag hade min vanliga läkare jour, så han kom och samtalade lite.
Det som händer framöver är att han fixar ny magnetrönrgen.
Så får vi se hur inflammationerna ser ut.
Antagligen har jag haft så här ont pga de ärriga områdena.
Beroende på vad röntgen visar kommer vi ta bort dessa områden inom kort.
Det betyder mer narkos och morfin.
I like!

Till dess får jag härda ut.
Jag kom ju ändå hem med blindtarmen i behåll.