Angelica Fransson

Hör nu på goo vänner så ska jag för er berätta, vad en flicka gjorde, det är nu länge sen.
Men nog lever minnet kvar på Grännas sköna gator.
Jönköpingsvägen, det var den flickans hem!

Ungefär så.
Hade vi haft en snickarbod så hade jag nog tillbringat många timmar där.
Istället fick man ju rumsarrest.
Hade föredragit en snickarbod.

Jag blev född i en småstad.
Hur många gånger jag svurit över mina föräldrar som tvingat mej bo i denna pisshåla har jag ingen aning om.
Det är ett antal gånger iallafall.
Många gånger försökte man övertala dom att vi skulle flytta härifrån.
Två gånger har jag flyttat härifrån.
En gång till Huskvarna och en gång till Tranås.

Men om jag nu hatade denna "pisshåla" så mycke,
varför kommer jag hela tiden tillbaka då?
Varför har jag aldrig tagit mitt pick och pack och skitit i detta stället?

Det ska jag tala om för er!

Jag älskar Gränna!

Hade säkerligen velat byta bort det mot något större, mer spännande.
Något nytt.
Men det är något som håller en kvar här.
Vad har jag inte riktigt kommit underfund med.
Jag trivs här.

Folk har vant sej vid mej.
De viskar inte om alla ens dumheter längre när man går ut.
Jag är inte längre Fröken Fransson som gör allt dumt.
Jag är den lilla söta som ALDRIG gör nåt dumt.
Dom tror det.
Tonårsdumheter sysslar jag inte med längre.
Nu är det mer små bus som mest är roliga för stunden och som inte skadar någon.

Gränna har präglat mitt liv,
min syn på livet.
Denna lilla småstads idyll har gjort mej till en sympatisk person.
Den har gett mej starkt psyke.
Fått mej att växa.

Jag ångrar inget av allt det dumma jag gjort.
Jag är glad att jag gjort allt det.
Det har gjort mej till den jag är idag.
Jag lärde mej läxan.
Jag lärde mej rätt och fel den hårda vägen.
Den relativt hårda vägen.
Jag skäms över det mesta jag gjort.
Jag vill inte prata om det som var då.
Men jag är stolt över att ha varit den där busen!

Tänk om jag aldrig gjort nåt dumt.
Om jag alltid lyssnat på mamma och pappa.
Då hade jag säkert tagit igen allt nu.

Nej, dumheter ska man hålla sej till innan man blir straffmyndig.

Ibland när jag ser mej själv i spegeln så får jag en flashback.
Vad gjorde jag så för? tänker jag.
Det var dumt, jag vet.
Ber om ursäkt till alla ni som fick lida pga mitt dåliga omdöme.
Ni som utsattes för mina spratt.
Det har gett mej dåligt samvete.
Men fortfarande ångrar jag inget.

Gränna har glömt.
Gränna har förlåtit.
Mina hyss är numera en sida i historieboken.
Där kan dom stanna.

Jag växte upp i en småstad.
Jag vill dö i en småstad.
Hur man än vrider och vänder sej så kommer man tillbaka igen!

Jag är glad att mina föräldrar tvingade mej att vara kvar och växa upp i denna "pisshåla"
Det är världens vackraste plats.

Jag kommer aldrig ångra att jag flyttar tillbaka hit, gång på gång.

Småstaden bor i mej.
Där tänker jag behålla den.
Nära hjärtat!
För alltid!