Angelica Fransson

I april 2004 tog HV sitt andra sm-guld.
I 3dagar efter guldnatten var jag så bakfull så jag låg och kräktes.
Konstant.
Sen dess har jag inte varit dålig.

Idag, efter två dygn på ryhov och måttliga mängder av morfin.
Jag känner igen denna känslan från 2004.
Har så ont i huvet att jag knappt vet vad jag heter.
Allt går i slowmotion.
Tänk om jag bara finge sova lite till.
Känns som kräkset sitter i halsen och bara väntar på att få komma upp.
Är vrålhungrig, men blotta tanken på mat får hela mej att rysa.
Jag svettas och fryser omvartannat.
Skulle vilja stänga in mej i garderoben och aldrig mer komma ut.

Är det så här det känns att vara bakfull!?

Hur som helst.

Min sjukhusvistelse har bjudit på en och annan blackout.
När läkaren gick ronden kl.8 idag på morgonen yrade jag,
och det enda jag kommer  ihåg att jag sa till honom var
"kom tillbaka senare, jag soooover ju"
Hmm.

Kl.9 kom en sköterska och serverade frukost.
"jag hinner inte" suckade jag.
Så någon frukost fick jag minsann inte.
Undra vad jag sa mer egentligen.

Ska försöka ta tag i mitt liv här nu.
Så gott det går.
Jag kommer nog vara ett halvt kolli ett tag.
Lika bra jag tar med mej Greta och flyttar in på hemmet omgående.