Angelica Fransson

Om idag inte var en ändlös landsväg,
och inatt en vild och krokig stig.
Om imorgon inte kändes så oändlig,
då är ensamhet ett ord som inte finns.

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet,
jag kan inte säga sorglösa ord.
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan,
kan inte minnas vem jag var igår.

Det finns skönhet i flodens silversånger,
det finns skönhet i gryningssolens sken.
Men då ser jag i min älskades öga,
en skönhet större än allting som jag vet.

Men bara om jag vet att du väntar,
om jag kan höra ditt hjärta sakta slå.
Bara om du låg här tätt intill mej,
kan jag bli den jag var igår.