inte gulligt

Den lilla damen i hushållet gör stora framsteg när det gäller att prata.
Hon måste ärvt det från sin mor som redan som 1åring kunde rabbla långa meningar.
Om man nu ska tro vad hennes föräldrar säger.

Hur som helst.
Varje dag kommer det nåt nytt ord ur munnen på henne.
Det som kom idag var väl sådär.

Jag spillde lite kaffe på golvet.
Jävlar, utbrast jag.
Amber flinade till, tittade nöjt på mej och sa "ääääjaj"

Hur ställer man sej egentligen till detta?
Min dotter har svärt för första gången.
1år gammal.
Man kan inget annat än skratta och på något sätt tycker man att det är gulligt.
Det är inte gulligt, inte det minsta.
Men nånstans inom en känner man ändå stoltheten växa.
Hon lärde sej ett nytt ord.
Men jävlar?

Det är väl bara att försöka att inte göra så stor sak av det.

Blev även stolt häromdagen hemma hos min bror.
Amber traskar ivrigt fram till skafferiet och pekar på handtaget,
"kaka"
säger hon.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Klart han finns vid regnbågens slut! Det finns en åt alla. De du träffar på vägen är ju såna som ger dig tillräckligt med erfarenhet för att veta NÄR du hittat "skatten"!

PS. chokladmuffinsar e ju sååå gott!

2009-08-04 @ 21:18:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0